PDA-prat med Mikaela

Detta är det första av våra PDA‑prat – vår intervjuserie med personliga erfarenheter och professionella perspektiv på PDA.

Först ut är ett samtal med Mikaela Jackléus. Du kanske redan följer henne på Instagram? (Om inte så gör det direkt! @Mikaelaliamsmamma heter hon där.)

Här berättar hon mer om sin resa som PDA-förälder – om hur gemenskapen har hjälpt henne framåt, varför hon gick med i Föreningen PDA Sverige och hur PDA-livet har förändrat henne som person. Läs intervjun för att få en ärlig och insiktsfull bild av vardagen med diagnosen, och konkreta råd till dig som är ny i PDA-världen.

Vad har engagemanget genom ditt konto på Instagram betytt för dig personligen, Mikaela?

- När följare delar liknande situationer till mig, som jag själv delat, blir jag mindre ensam och mer stärkt i min väg framåt. Det är så många som beskriver hur de har det likadant, ibland slående, och det ger mig bekräftelse i att PDA är precis vad det är, att vi gör rätt, och att våra barn (och vi) är lika fantastiska som de (vi) har det svårt. När jag får höra att jag hjälpt skolor, föräldrar, anhöriga eller andra att i sin tur hjälpa sina barn värmer det enormt.

Varför gick du med som medlem i Föreningen PDA Sverige – vad ger det dig i vardagen?

- Att ha kontakt med andra som lever ett lika unikt och svårt liv är en support jag behöver för att orka vidare. Det för mig, personligen, är nästan mer terapeutiskt än att sitta i soffan hos en psykolog. Att veta att man kan ventilera saker som andra förstår, men som andra i ens närhet, eller en psykolog (om hen inte är PDA-förälder), omöjligt kan förstå, att kunna be om råd och veta att man kan få råd som faktiskt Kan funka, är värdefullt.

Vi har funnits i 6 månader och har snart 80 medlemmar runtom i landet. Vad tänker du om det?

- Jag tänker att det säger mycket om hur PDA finns överallt och hur vi föräldrar verkligen söker efter ett sammanhang med likasinnade. PDA finns hos personer som lever olika liv i hela Sverige och i hela världen. Och tänk att vi alla trots så olika liv delar så likande situationer. Det finns så många fler, garanterat. Vilken kraft det skulle vara om vi kunde komma ihop oss ännu mer.

Ja, eller hur?! Så, om du fick ge några tips till en nybliven PDA-förälder, vad skulle det vara?

- Det skulle vara dessa:

1. Sluta lyssna på psykologer som inte har kunskap om PDA om råden slår fel, leta istället efter källor eller stöd som resonerar med er situation. Några exempel på källor som har hjälpt oss är At Peace Parents, Kristy Forbes och PDA Society.

2. Sök kontakt med andra föräldrar som också har barn med PDA, börja prata om erfarenheter, situationer och känn samhörighet.

3. Jobba med att släppa alla "borde", både vad du "borde" som förälder och vad ditt barn "borde" klara (det går inte över en natt!). Börja bara umgås och bygg relation med ditt barn, försök lita på ditt barns vilja och kapacitet, att den finns där, jobba intensivt på tålamod. Se vad som händer. Och ta det därifrån. Clean slate.

Sista frågan nu, hur har PDA-livet förändrat dig som person, utanför ditt föräldraskap?

- Jag har blivit otroligt mer accepterande när jag ser eller möter folk som upplevs provocerande eller sticker ut. Jag förstår att saker som syns på ytan sällan är det som sker där under. Jag har fått ett ännu större behov av att förstå "varför" och blivit mer ödmjuk. Jag har tvingats lära mig att prioritera mer, vilket har varit väldigt nyttigt då detta är en av mina egna största svårigheter. Jag har lärt mig att uppskatta mindre saker och behöver inte lika storslagna saker längre (även om det är jättekul när det någon gång kan få blir storslaget också ). Jag har fått ett tålamod som inte ens min mamma, som tror på mig 100%, trodde att jag skulle kunna få. Jag är glad över hur jag utvecklats själv som person!

Stort tack till Mikaela som delar sin resa med sådan värme och mod – du gör skillnad! Vi är fler som går samma väg.

Och du som läst: Du är varmt välkommen att vara med och dela din historia, anonymt om du vill. Hör av dig till oss, via mejl eller dm. Din berättelse kan skapa igenkänning och hopp hos andra.

Nästa vecka möter du en medlem som dessutom engagerar sig aktivt i föreningen. Hon har valt att vara anonym då hon i vårt nästa PDA-prat berättar om sina erfarenheter och sitt engagemang.